Åsa Moberg - Kärleken i Julia Anderssons liv
När jag väl hade kommit över det naiva 70-talet (ni vet, sitter här med facit i hand och vi kan förändra! grejen kan vara så jävla jobbig), så gillade jag den. Tradigt skriven, men för tiden skriven. Hon borde ha gett ut den då; skriva om monogami och det faktum att kvinnans frigörelse inte nödvändigtvis låg i att ligga med så många som möjligt hade säkert varit ganska uppfriskande.
Therese Bohman - Den drunknade
Bra debut! Välskriven. Historia som har berättats förut, men på ett jävligt snyggt sätt. Bohman var med i Skunkantologin (med anteckningar från 2003) där hon skrev mycket om hennes vilja att skriva en bok, samt om hur jävla kass hon är. Jag gör ingenting egentligen. Egentligen gör jag ingenting. Men she did. Värt.
Sara Mannheimer - Handlingen
Det har varit i rörelsen, i att vara på väg mot det kommande, i en svärm av framtidsattribut jag blivit verklig för mig själv.
Jag måste våga mig ut bland texttrådarna, följa linjernas geometriska fantasmer. Jag är inte först, jag är inte ensam, jag är inte i första hand personlighet utan i första hand människa bland andra.
Det finns någonting som lever som inte finns.
Och istället för att sträcka mig efter Den heliga boken lägger jag tillbaka Litteraturens nollpunkt på den broderade duken och drar mig ofrivilligt mot Lagrutan, mot bänken, kanske är det överflödigt att nämna, men nu står jag där igen med trasan och polerar, det hjälper inte.
Regnet skvalar alltjämt.
